Julekalender 23.12.11

23. desember – Fredrik Svensk

Vilka var årets bästa utställningar, händelser och publikationer 2011? I Kunstkritikks julkalender sammanfattar Kunstkritikks egna skribenter och inbjudna gäster konståret 2011. I dag: konstkritiker Fredrik Svensk, som bor och arbetar i Göteborg.

Utställningar (utan rangordning)

Doris Salcedo, Plegaria Muda, Moderna Museet Malmö.

En utställning som verkligen förvånade var Doris Salcedos monumentala installation Plegaria Muda, på Moderna Museet i Malmö. Jag hade kollat in Salcedos verk på nätet innan, och kände mig måttligt nyfiken. Men väl på plats i turbinhallen suggererades jag fullständigt av den stämning dessa 69 bordsskulpturer framkallade. Kanske den enda utställningen på Moderna i Malmö presenterats med självförtroende. Helt klart det bästa utställningen i Malmö i år vid sidan av Anna Maria Maiolino på Malmö Konsthall. Foto: Doris Salcedo, Plegaria Muda, 2011. Oversiktsbilde. (Foto: Terje Östling.)

Loulou Cherinet, Testaments Betrayed, Röda Sten Konsthall Göteborg.
Sedan Edi Muka blev curator på Röda Sten, så har kvaliteten på utställningsverksamheten stabiliserats. Ett av hans initiativ har varit att satsa på stora, närmast retrospektiva utställningar med konstnärer utan en jätteproduktion bakom sig. Medan förra årets höjdpunkt var när Juan Pedro Fabra Guemberenas scenografinstallation Three kings sopade banan med all den dödskonst som är så populär i den nordiska myllan, lyckades Loulou Cherinet i år faktiskt fylla hela Röda Sten, utan att för den skulle ta kål på sig själv. Resultatet blev en både formellt utmanande meditation över representationens och filmpoesins kraft. Foto: Loulou Cherinet, Testaments Betrayed, 2011. Oversiktsbilde. Röda Sten Konsthall.)

Chen Chieh-jen.
Shanghaibiennalen och Göteborgsbiennalen, bland annat. Chen Chieh-jen fortsätter att med film efter film tematisera Taiwans och världens relation till minne och produktion. Svårslaget påtvingande. Foto: Chen Chie-Jen, Empire’s Borders II–Western Enterprises, Inc, 2011. Oversiktsbilde. (Foto: Yang Chen-hao, Dorota Lukianska.)

 

Bästa utställningar jag inte såg:

Atlas. How To Carry The World On One’s Back?
Utgångspunkt från von Aby Warburg (1866–1929), «Mnemosyne», Deichtorhallen Hamburg

Animism. Modernity through the Looking Glass.
Anselm Frankes stora försök att tänka om animismen i utställningsform, Generali foundation, Wien, bland annat.

Händelser

Pär Thörn – förband till Bob Hund på Malmöfestivalen. Klarspråkets estetiska triumf!

George Kuchar, en av nordamerikas bästa filmare har gått ur tiden. Jag kräks blod när jag hör folk använda ordet mästare, men vad ska man säga:

Arbetets politik, poetik och estetik är åter på agendan. Mängder av utställningar och projekt har under året belyst denna fråga.

Gao Shiming, för att han med det curatoriska konceptet med Shanghaibiennalen lyckas övertyga mig om att det går att göra en bra biennal av en dålig utställning, bara man kör ner tillräcklig mycket Brecht i den kinesiska konstvärlden.

Malin Arnell med KOEFF. Performance: Untitled (Just Because Everything Is Different Does Not Mean Anything Has Changed) Del av Iaspisproducerade sidoutställningen Disclosure – exhibition as discourse as disco, på Istanbulbiennalen 2011. Första gången jag ser en så stark performance som workshopresultat.

 

Publikation

Allt från förlaget Tankekraft, som på kort tid har tagit hand allt det den svenska skolan och universitetet inte klarar av. Bildar massorna.

OEI # 52 SV KONC KONS. och # 53–54/2011: 1280 sidor om Dokument, Dispositiv, Deskription, Diskurs. Och, just när man trodde OEI hade tappat fart, slår de till med två extaordinära nummer. Särskilt välkommet är behandlingen av deskriptionens möjligheter.

Collapse Vol. VII: Culinary Materialism. Ok, äntligen har trenden gått över, och vi kan faktiskt ge oss i kast med allehanda materialiseringsprocesser, utan att blir huggna i ryggen av de som verkligen vet.

aljazeera.com
telecomix.org
Aljazzera för att de trots dess ägare bröt de västliga mediernas hegemoni under den arabiska våren. Tillsammans med Telecomix och andra telekommunistiska kluster förändrar de faktiskt bilden av den värld vi delar.

Laokoon: eller om gränserna mellan måleri och poesi av Ephraim Gotthold Lessing, i översättning av Sven-Olov Wallenstein. Ett måste till mellandagarna.

Skriv innlegg
Navn (kun innlegg under fullt navn tillates)*:

E-post (vises ikke)*:

Kommentar*:

Send

Leserinnleggene er en viktig del av Kunstkritikk. Vi er derfor svært glad for at du bidrar til vårt leserforum. Vi ber alle følge vanlige regler for høflighet. Husk at du står ansvarlig for dine egne innlegg. Vi godtar derfor kun innlegg under fullt navn.

Redaksjonen leser ikke innlegg før publisering, men følger debatten fortløpende. Vi forbeholder oss retten til å fjerne innlegg som er usaklige, inneholder personangrep eller som vi av andre grunner finner upassende. Dette skjer uten forhåndsvarsel, og fullstendig etter skjønnsbaserte vurderinger gjort i redaksjonen. I leserinnlegg godtas kun tekst, ingen bilder, video, html-kode el. Lykke til med debatten!