Julekalender 19.12.12

19 december – Rebecka Thor

Vilka var årets bästa utställningar, händelser och publikationer 2012? I Kunstkritikks julkalender sammanfattar Kunstkritikks egna skribenter och inbjudna gäster konståret 2012. Nummer nitton är Rebecka Thor, skribent och doktorand i Estetik på Södertörns Högskola.

* *

Årets allomfattande utställningar

    Berlin Documentary Forum 2/Blind Spot. Hila Pelegs initiativ med tre dagar helt tillägnade dokumentären var i år förstärkt av utställningen The Blind Spot, kurerad av Catherine David. Denna andra upplaga var en lite blekare kopia av det första forumet, men fortfarande revolutionerande. Det nyskapande ligger i formen och gränsöverskridandet, med allt från intensiva debatter, till klassiska dokumentärer och performances – alla genrer möts under rubriken «dokumentära praktiker», och det fungerar fenomenalt bra. Hito Steyerls performance/föreläsning var ett guldkorn i sin förvirrade, futuristiska scenografi: i ett nedsläckt rum vandrade hennes assistenter runt med projektorer som aldrig riktades dit de egentligen skulle. Hito själv var en dominatrix med laserpekare.
       
    The Deep of the Modern, Manifesta 9. Årets Manifesta har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Kuratorn Cuauhtémoc Medina tog sig an kolindustrin i allt från utställningsort till verk. Utställningen gräver sig ned i kolets och modernitetens historia. Den var uppdelad i tre delar: en med samtida konst, en med konstverk från 1700-talet till tidigt 2000-tal som estetiskt och materiellt relaterar till kolindustrin, och en tredje del dedikerad till kulturhistoriska artefakter och minnesproduktion kring kolgruvornas och fabrikernas historia. Utställningen var som ett stort maskineri av bearbetning och omarbetning. Kolinstallationerna av Marcel Broodthaers, Trois tas de charbon, 1967 och Richard Long, Bolivian Coal Line, 1992, samt Duchamps grotta av kolsäckar, 1200 Coal Sacks, 1938, var något av det bästa jag sätt i termer av koncept, samtidigt som temat behandlades bokstavligt på ett angeläget sätt. (Bild: Marcel Duchamp, 1200 Coal Sacks, Manifesta 9.)
       
    The Brain och Hanna Ryggen på Documenta 13. Documenta var för mig för mycket och för spretigt. Där fanns givetvis många bra verk – men varför fanns det så galet många? Varför vill man göra en så enorm utställning och för vem gör man den? Och vad händer med det kuratoriella konceptet när det ska innefatta hundratals verk? Ironiskt nog var The Brain, det rum som symboliserade utställningens/kuratorns hjärna, något av det bästa (även om jag föredrar utställningar där kuratorn inte står i fokus). Verk och artefakter stod tätt intill varandra och referenserna sträckte sig från 4000 år gamla centralasiatiska skulpturer till Lee Millers självporträtt i Hitlers badkar. Förvirrande men njutningsfullt. Annars fick Hanna Ryggens fantastiska mattor en välförtjänt plats i rampljuset. De skickligt vävda figurativa mattorna från 30-talet skildrar dåtidens viktiga politiska händelser. De två halshuggna figurerna under ett stort kors i Hitlerteppet från 1936 är som en läskig förvarning om vad som skulle ske några år senare.

 

Efterlängtade publikationer

    Äntligen har Judith Butler sammanställt de texter hon har skrivit de senaste åren om judisk identitet och kritiken av sionismen. I Parting Ways: Jewishness and a Critique of Zionism gör hon läsningar av Levinas, Benjamin, Arendt, Levi, Darwish och Said i jakten på en etisk hållning gentemot sionismen och ett diasporiskt tillstånd.
       
    Äntligen har Gal Kirns, Dubravka Sekulić och Žiga Testens bok om den jugoslaviska filmeran «svarta vågen» kommit ut. En rörelse helt parallell med franska nya vågen, men radikalare och vildare. Surfing the Black: Yoguslav Black Wave Cinema and Its Transgressive Moments består av sex nyskrivna essäer och tre inbyggda fanzines, med bland annat en intervju med en av de främsta regissörerna, Želimir Žilnik. 
       
    Äntligen finns Boris Groys på svenska: Avantgardet och samlingens logik. Dessutom med ett mycket fint och mystiskt omslag av Lina Selander. 

 

Viktiga händelser för en optimistisk kulturpolitisk framtid, globalt och lokalt

    För några veckor sedan recenserade jag den palestinska biennalen Qalandiya International och argumenterade att konsten översvämmades av den politiska situationen i regionen. Men just därför är  biennalen också vansinnigt viktig. Jag hoppas att den återkommer 2014.
       
    På bokmässan i Göteborg i höstas utannonserades det att Paletten vunnit priset som årets svenska tidskrift. Tjoho! Sveriges äldsta och i stort sett enda konsttidskrift bör hyllas så att den fortsätter att finnas och kan bli bättre och bättre.
       
    Förlaget Tankekraft, som med sin utgivning och sin samtalsserie Tankeverket har förändrat  Stockholms intellektuella liv, öppnar nu en bokhandel. Alla stockholmare som uppskattat detta är skyldiga att ta tunnelbanan till Aspudden och stödja dem.

 

Skriv innlegg
Navn (kun innlegg under fullt navn tillates)*:

E-post (vises ikke)*:

Kommentar*:

Send

Leserinnleggene er en viktig del av Kunstkritikk. Vi er derfor svært glad for at du bidrar til vårt leserforum. Vi ber alle følge vanlige regler for høflighet. Husk at du står ansvarlig for dine egne innlegg. Vi godtar derfor kun innlegg under fullt navn.

Redaksjonen leser ikke innlegg før publisering, men følger debatten fortløpende. Vi forbeholder oss retten til å fjerne innlegg som er usaklige, inneholder personangrep eller som vi av andre grunner finner upassende. Dette skjer uten forhåndsvarsel, og fullstendig etter skjønnsbaserte vurderinger gjort i redaksjonen. I leserinnlegg godtas kun tekst, ingen bilder, video, html-kode el. Lykke til med debatten!